Troll-whipped Wilderness Blood (Trollpiskat Ödemarksblod)

Skuggestalt i vintergryning hållfast i skuldror
I ådrorna sjuder träget trollpiskat ödemarksblod
På frostbeslöjad bergsklint skönjes trånande huldror
De varsler ämner förslava män av styrka och mod
En fager synvidd präglad utav fjällmyr och branter
Där ålderstigna furor resligt sträckes mot skyn
Snökristall på solddränkt gren likt isdiamanter
För vind de dansar lyriskt i ögonfägnande syn.

[Refräng:]
Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd.

Vittervandrad jord står klädd i vinterödslig slöja
Han lågmält skådar spåren från översinnlig värld
De synes i den djupa snön som länge sig skall dröja
I lidelsefrihetstrakt den mångbesjungna härd
Bland kitteldal och fjällrygg han beger sig att hämta
Sitt byte vars hjärteblod skall färga isen röd
I fjärran bygd där skola själaklockan höres klämta
När kölden offer krävt, skall det ätas sorgebröd.

[Refräng:]
Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd.

[English translation:]

Troll-whipped Wilderness Blood

Shadowy shape in winter dawn firm in shoulders
In the veins simmers persevering troll-whipped wilderness blood
On frost veiled mountain peak pining huldras are seen
These creatures mean to enslave men of strength and courage
A fair sight shaped of mountain bog and steeps
Where aged pines stately stretches towards the sky
Snow crystal on sunlit branch like ice diamonds
For wind they dance lyrically in eye-delighting sight.

[Chorus:]
Through forest and land
Over frozen bog lake
With the point of the spear raised he seeks his prey
Through forest and land
Against northern wind so strong
Where weak-minded find a death so sudden.

Vitter trodden earth stands dressed in winter-desolate veil
He quietly beholds the tracks from spiritual world
They are seen in the deep snow which shall linger long
In passionless land the many times extolled hearth
Among kettle valley and mountain ridge he sets out to take
His pray whose heart's blood shall colour the ice red
In distant country where the tolling of the soul bell shall be heard
When the cold has claimed victims, sorrow bread shall be eaten.

[Chorus]