Bäckakarlens Dans

Dagar blir till veckor, månader och år
Tiden är en plåga och den läker inga sår
Vart, vart tog du hän
Min älskade vän, vart tog du hän.

Jag sitter här än
Och grubblar på frågor jag inte kan förstå
Svaren är likt önskningar jag aldrig kommer få
Varför du aldrig kom hem
Min älskade vän, Du kom ju aldrig hem igen.

Jag vandrade hemmåt genom en grönskande lund
Där dimmorna samlades i skymningens stund
Jag hörde fiolspel när jag närmade mig byn
Men där i en glänta var den märkligaste syn.

En älva som dansar så vacker och fri
Hon nynnar på toner till den skönaste melodi
Vid skogstjärnens strand stod det en främmande man
Och med fiol i sin hand, han med trolldom mig band.

För när strömkarlen spelar sin förtollande sång
De sällaste toner som hörts någon gång
Att dansa med älvorna blir som ett tvång
Tills jag mist mitt förstånd
Tills du mist ditt förstånd.

Men när gryningen nalkas får jag vila tillslut
Fiolen har tystnat och dansen tagit slut
Och strömkarlen drar mig nu ner i sitt djup
Där jag blir fri, jag blir fri
Från älvornas dans.

Dagar blev till veckor, månader och år
Tiden var en plåga och den läkte inga sår
Du satt där så ensam i talgdankens sken
Och med kniven i näven du skar upp din ven.

Jag försökte förgäves att nå dig i din dröm
Och berätta om mitt öde men du fick ju ingen sömn
Att vid skogstjärnens strand stod det en främmande man
Och med fiol i sin hand, han med trolldom mig band.

För när strömkarlen spelar sin förtollande sång
De sällaste toner som hörts någon gång
Att dansa med älvorna blir som ett tvång
Tills jag mist mitt förstånd
Tills du mist ditt förstånd.

Men när gryningen nalkas får jag vila tillslut
Fiolen har tystnat och dansen tagit slut
Och strömkarlen drar mig nu ner i sitt djup
Där jag blir fri, jag blir fri
Från älvornas dans.

Dessa trollbundna toner som lockar till dans
När dom väl fått sitt grepp har du inte en chans
Så när strömkarlen spelar sin vackra melodi
Då gör du nog bäst i att raskt gå förbi.