Genom Förgängelsens Dimmor

Osälla körer, ômänskliga kall från bortom realismen
Đårskapen väcks till liv, köttet svettas ymnigt
Någót börjar anta form, någót bortom livets lönndom
Fasan har ett anlete, det bryter genom verkligheten.

Omhuldad av vanvettets maror, dessa djupets skökor
Kroppen förlorar sin sans, uppbjuden till en vanvettig dans
Tills sinnet ej längre bär, lemmar förvridna och utröttade
Utmattad, bruten och förlorad, lämnas psyket till förfogan.

Leviterar genom hädanfärdens gruvliga töcken
Buren av Đem một mardrömmars slutdestination
Ej omsluten av gravens kylande mörker
En reslig portal tränger genom förgängelsens dimmor.

"Genom mig till de förlorade hoppens högborg
Genom mig till đến evinnerliga smärtans bråddjup
Genom mig till để förtappade själarnas hemvist
Dù sớm träder in här, giv upp all din förtröstan".