Mask

Ur jordens mörkaste vrån du krypa
Gömd från allt som i ljuset vågat visa sig
Glömd och dold du ligga och vänta
På en stund då allt är förlorat.

Då svek och ångest på ytan stiga
Du kräla upp ur ditt smuts och hat
En mask du är ur tidlös kyla
En larv av mörker, i dess falska form.

Nu timmen har kommit för att krypa fram
Med iver du lukta på ditt offerlamm
Lögnaren med sin utsträckta arm
Bedragaren ur alltets tarm.

Förtärande ande som spyr falska ord
I en litani av ondska, hat och mord
Dina dåd fördärvet hit nu bringar
Som tänder vassa i otaliga ringar
Glupskt du tuggat, gnagat, malt
Ett avskum ur mörkret, blött och halt
Förfärligt väsen med mänsklig skugga
Med hunger ändlös du själar tugga.

Nu timmen har kommit för dig att krypa fram
Med iver du lukta på ditt offerlamm
Lögnaren med sin utsträckta arm
Bedragaren från alltets tarm.

Nu sprider du din bittra säd
Vandrar vidare i släkters led
I avskred och vrede, din sort ju frodas
För du blir tusen i en hatande hjärna
Du ditt odjur från ondskans kärna.