Under Bödelns Bila

Den som mig dömt
I ord hävdar en gud som sin frände
Han säger att han likt ock jag
Äro skapt i helig avbild
Men de orden är ljugna, ty jag vet
Att vi båda är mänskor
Men sen skiljer vi oss åt
Den ena, han lever i ondskap och lögn

Den andre, han flyr den förstes illdåd
Och ej mycket mer oss binder
Så skulle orden om hans gud vara sanna
Ja, då är guden hans ond, precis som han själv
Han säger sig hava fruktan inför herren
Men i sin tro skall han bli stärkt
Av alla de ting så räds han mig mest
Ty var natt vi båda drömma, om den andres död

(chorus)
De sa att jag dräpt
Men osanning är det
Min synd var att vägra hans skatt
Och stå mot att bli i träldom
Han stal från vårt folk
Och frossade i hor
Arvsrätten som var vår
Fick talas under bödelns bila

Jag svor att om jag förmå
Då ändas livet ditt snart
Tålamodet och tiden är med mig
Så sakteliga rinner sanden för dig slut

I skuggor från hans heliga hus
Sändes män till var dörr
Med knekt och skarpa svärd
Först i hot, därpå flöt blod

Den som mig dömt
I ord hävdar en gud som sin frände
Han säger att han likt ock jag
Äro skapta i helig avbild
Men de orden är ljugna, ty jag vet
Att vi båda är mänskor
Men sen skiljer vi oss åt
Den ena, han lever i ondskap och lögn
Av alla de ting så räds han mig mest
Ty var natt vi båda drömma, om den andres död

(repeat chorus)

Jag svor att om jag förmå
Då ändas livet ditt snart
Tålamodet och tiden är med mig
Så sakteliga rinner sanden för dig slut