Vakuum

På den yttersta dagen skall vi alla entra riket
Vid himlavalvets gräns
En prisma bryter ljuset och färgar skyn blodröd.

Vi färdas genom tid och rum
Vi expanderar genom tankens stilla dröm
Vet du hur det känns att aldrig få se detta vackra mörker igen.

När vi alla väl dör skall vi möta våran skapare
Vid himlavalvets gräns
När ljuset bryts i vattnet och färgar bäcken blodröd.

Vi färdas genom tid och rum
Vi expanderar genom tankens stilla dröm
Vet du hur det känns att aldrig få se detta vackra mörker igen.

Vi färdas
Vi expanderar
Vet du hur det känns att aldrig få se detta vackra mörker igen.

Stjärnorna de dör.

Stjärnorna faller, himlen störtar
Ljuset släcks, himlakroppar dör
Mörkret slukar, våra drömmar
Och äter upp dess innanmäte
Kylan biter, gör det tungt att andas
Slutet nära, marken skakar
Allting jag äger sugs upp av ett svart hål
Och försvinner som ett eko.

Luften är tung, gör det svårt att andas
Stjärnor exploderar, solsystemen dör
Dagen dödar nattens drömmar
Leder mig till ljuset i mitt sinne
Mörkret biter tag i mig
Slutet nära, marken skakar
Allting jag äger sugs upp av ett svart hål
Och försvinner som ett eko.