Vargaresa

Vinden är så tyst, tiden så stilla
Här i granskogen med sin vita slöja.

Under den arktiska natthimlen
Stjärnklar likt bländande kristall.

Står min boning av sten
En fästning så grå och kall.

Ödsliga är mina korridorer
Tomma är mina salar
Ljudet från mina fotsteg
Dränks i tystnadens eko.

Fullmånen drånker stenklädda
Väggar med blekt och ljuvligt ljus
Väcker mina dunkla sinnen.

Jag dricker ur min bägare
Medans jag väntar mina barn
Tiden för våran, våran långa
Resa har kommit inför oss.

Skuggor lösgör sig från
Korridorens mörker
Rög sig snabbt och smidigt fram
Ögon glimmar i mörkret.

Mina barn, nattens barn
Har kommit för att hämta mig
För att tillsammans vandra
Vandra i natten.

Vi springer under den
Vackra stjärnhimlen.

Igenom skog och
Över mäktiga fjäll
Låter vår sång eka i dalarna
Vi av mökrets avkomma
Läter månen leda vår väg.