En Fallen Fader

Blickade upp i natten
Slagen och driven till marken
Omtöcknad fylld av förbittring
Kunde ej se klart.

Famlade bland tankar
Min själ bedriven
Urdriven var min broderhälft
Hörde nattens barn.

Hörde nattens barn mina barn
Mina barn!

Medan regnet föll svalt
Ekade en förtvivlans sång
Över en fallen fader
Sorg blev snart till vrede.

Fångad i elden
Ingen väg ut
Hugg, slag och spe
De band en själ, min vargbroder.

Min vargbroder broder i blod
Min vargbroder broder i blod.

Min vargbroder broder i blod
Min vargbroder broder i blod.

Faller åter ner
I böljande hav
Medvetandets dunkel
Tidlöst drivande gäck.

Röster av svek
Galdrar som ljuder
Från nidingars mun
Slitande smärtor
Separerad, bunden.

Ett vagt minne, att jag att jag lyfts upp
I fjärran dunkel, en elds svaga sus.

Min vargbroder broder i blod
Min vargbroder broder i blod
Broder i blod.

[Translate to English:]

Gazed up into the night
Stricken and driven to the ground
Dazed, filled with bitterness
Could not see clearly.

Fumbled among thoughts
My soul pursued
My brother-half compelled
Heard the children of the night.

Heard the children of the night... My children.

As the rain fell cool
A song of despair echoed
Over a fallen father
Grief soon turned to wrath.

Caught in the fire
No way out
Cuts, blows and taunts
They bound a soul, my wolf brother.

My wolf brother... Brother in blood.

Fallen again
Into billowing seas
The gloom of the mind
Timelessly mocking.

Voices of treachery
Resounding incantations
From the mouths of vandals
Excruciating pains
Separated, bound.

A vague recollection
Of being lifted up
In faraway gloom
The faint sound of fire.