Ur själslig död

Eldens starka ljus bränner i mina ögon
Likt törnets sting en gång bränt
Svett täcker en trött och sargad kropp
Tomhet fyller ett skändat sinne en själ itu.

Likt tusen år i dödens kalla sömn
Vänder jag åter ur själslig död.

Ett valv av löv ovan trädens stam
Denna plats för mig så bekant
Likt den pelarsal i norr
Som jag lämnade en gång.

Likt tusen år i dödens kalla sömn
Vänder jag åter ur själslig död.

Ur själslig död!

Svaga bilder av drömmar
Vindlande djup, dunkla ord.
Vansinnets sömn,
Som förgiftad återigen

"Minns min röst, du son av Norden
En gång stungen av törnets tand
Dömt var blodet, dömd var själen
Du kom till mig i vargtörnets namn."

En mörk skepnad bortom eldens sken
Stilla vakande i sin vargahamn
Efter sin långa hemfärd
Den gamle var åter här igen.

Likt tusen år i dödens kalla sömn
Vänder jag åter ur själslig död.

[Translate to English:]

The bright light of the fire burns my eyes
Like the sting of the thorn once burned
Sweat covers a lacerated and tired body
Emptiness fills a desecrated mind, a soul torn in two.

Like a thousand years, in the cold sleep of death
I return from... Soul Death.

A vault of leaves above the tree trunks
This place, so well-known to me
Like the pillared hall of the North
That I once left.

Like a thousand years, in the cold sleep of death
I return from... Soul Death.

Vague images of dreams
Winding depths, obscure words
The sleep of insanity
As if poisoned once again.

Do you remember my voice, you son of the North
Once stung by the thorn's tooth
Doomed was the blood, doomed was the soul
You came to me in the name of the wolf thorn.

A dark phantom beyond the light of the fire
Quietly watching in its wolf guise
After his long journey home
The Old One was here once more.

Like a thousand years, in the cold sleep of death
I return from... Soul Death.