Runstenen

Skårorna som pryder stenen fylls med färg så röd som
Blod
Nu vi reser den för att förtälja våra bröders mod
Det ger dem frid i gudars sal att veta att vi minns
Den gången då de föll
Och att de med oss finns.

Deras dåd de står nu skrivna ristade i sten
Den står nu fast och stolt i jorden
Upplyst av solens sken
En sann berättelse om styrka och om död i
Valhall nu de strider och blodet färgar månen röd.

Nu svärden svingas av krigare med vargasjäl
Vi stenen reser ty den är ett farväl.

Av våra bröder i gudars sal
Ett arv till ättlingar
Ett monument som står emot, tidens vingslag.

Runorna i stenen äro lika klara än i dag
Likt stjärnors ljus och än idag förtäljer den det slag
I vilket många män mötte sina öden
Valkyrior sedan tog de hem de bar in dem in i döden.

Farväl
Av våra bröder i gudars sal
Ett arv till ättlingar
Ett monument som står emot, tidens vingslag.