Sot

Rök nu sippra och en bolma ut
Frång högar av bräte och skatter
Himmelen kommer ned i Mörka moln
Medan vresiga flammor gör sitt dån
Domedagssjok jämte marken når
Solljuset. Det förgår
Och allt blir grått
Andas in hur allt friskt
Nu smakar sjukt
För varje stön och pust
I ditt bröst
Kommer ljuset i tunneln allt mer
In i din sfär
Då luften smakar aska och sand
Och envetet med helvetisk pina
Drar ditt liv att så sakteliga sina
Ur djupen trummor slå dovt
När sprickor och lava nu all mark ta
Ett inferno från Jordens livmoder föds
Som korsar alla människors stig.

Virvlande från upp och ned hän
Aska i oväder som snö så bränd
Hösten och vinter, vår och sommar
Äro ett då den-sista Årstiden
Allrådig blir.

Grönskande träd och spirande glas
Skinnande marmor och spiror
Sunda kroppar och mätta magar
Hör nu en historia till från förr
Så avlägsen
Att Blanda sagor den må bo.

Stanken milsvida sträcker sig
Och lämnar inget där bi
Svedda skorpor av en gång
Böljande fält
Nu vätta och tränkta
I kokande ruttet blod
Det som nu ljuda
I dödens mäktiga lugn.

Om någon återstod att det se
Där smärtan gått som befriare genom
Över by och stad som en gång florade
Där döden tagit bort
All färg och sötma
Ingen bestå, bara döende glöd
Och ruiner klädda i Sot!

Rök nu sippra och en bolma ut
Frång högar av bräte och skatter
Himmelen kommer ned i Mörka moln
Medan vresiga flammor gör sitt dån
Domedagssjok jämte marken når
Solljuset. Det förgår
Och allt blir grått
Andas in hur allt friskt
Nu smakar sjukt
För varje stön och pust
I ditt bröst
Kommer ljuset i tunneln allt mer
In i din sfär
Då luften smakar aska och sand
Och envetet med helvetisk pina
Drar ditt liv att så sakteliga sina
Ur djupen trummor slå dovt
När sprickor och lava nu all mark ta
Ett inferno från Jordens livmoder föds
Som korsar alla människors stig.

Virvlande från upp och ned hän
Aska i oväder som snö så bränd
Hösten och vinter, vår och sommar
Äro ett då den-sista Årstiden
Allrådig blir.