Tryms Kväde

Vred var ving-tor när han vakna
Jordens son i vrede vrålade
Ty hammaren han saknade
Tursars blodiga bane.

Av freja loke låna fjäderhamn
Att lura falska tursadrotten
In i mörka jotunheim han flög i örnehamn
Hälsad av Trym som för hammarn
Krävde freja i brudelin
Men Freja fnös i vreden
Så hela salen skalv
Ty ingen våga trotsa den som skakar asars valv
Asar gick till tings för att pläga hur de vålla trym ve.

Heimdall av asar den vitaste
Yttrade ett för tursar nidigt ord
Bind då Tor den starke själv i brudelin
Låt dom ge åskans herre sin hammare åter
Mig skola asarne omanligen kalla
Om mig binda jag lät i brudelin
Nej giv mig yxa att krossa dessa veka svin.

Men Tor bleve klädd i ljuvt brudelin
Med kvinnokläder kring länderna fallo
Breda stenar på bröstet
Och händigt hans huvud de prydde
Bockarna för vagnen spände
Bergen brusto
När åskvagnen sprängde mot jotunheim.

Till tryms sal de kommo raskt
En sal av sällan skådad ve och prakt
På tronen sutto trym han själv, han sade
Hämta nu hammarn den starke
Lägg Mjölner i brudens knä detta min seger över asar.

Ingen seger kan vinnas över åskans herre
Turseskallar krossades och plågan bleve värre
Ty Tor nu dräpe gäster utan sinnets svunna nåd
Trotts deras desperata försök att rädda sig
Kom ingen någonsin åter.