Ättlingars Klagan

På vägen mot våran guldbetäckta strand
Blickar vi framåt, tänker tillbaks
Ser framför oss, blott för ett ögonblick
De skepp som vi en gång seglat
Tar våra facklor, känner en vind
Dra genom våra sotiga hår
Tänker tillbaks på tiden
Då vi gingo obesegrat ut ur strid.

Det mäktiga folk som vi tillhört en gång
Har nu tynat bort i glömskemoln
Till de fallnas ära vi nu sjunga en sång
För de män som i Valhall ännu strida.

Nu vår Nord är gripen av de kristnas gestalt
Och det bara finns få som vi kvar
Nu så många har flugit till Odens salar
Men ännu fler har fallit för korsets makt
Genom lögner, genom svek har de fått vad de vill ha
Nu är det nog! Ge tillbaka vad ni tog
Inga lögner, falska ord skall förinta vår Nord
Om vi så måste gå ankelhögt i blod.

En sanning som har beslöjats i fromhet och gott
Men i slutet så vinner de forna sin makt igen
En varning skall sändas från skyarnas höjd
Av hammardån, åska och ylande varg.

När Fimbulvintern kommer till slut
Så skrattar korsbärarna nog ej
När Skolls jakt då slutar och Sol ej finns mer
Förstår de att allt de lagt sin tro till
Varit en lögn.

Slutet är nära, snart är makten vår
Vårt blodsdränkta ursprung ska snart tas tillbaks
De som går emot sin egen gud skall ställas på knä
Och svara för den smärta de gett upphov till
Sen hantverkaren från öst öppnade sin mun
Och yttrade sina första förgiftade ord
Har världen varit dömd, höljd i dimma och sorg
Men i natt står han maktlös framför Nordens folk.