En Saga Om Underjorden

Bortom dödens portar
Härskar hon i mörka salar
En ond jättinna
En varelse av svärta
Under jorden
Plågas glömda själar
Av härskarinnan av evig svält och smärta

.

Helheims portar stängs
.

Vandra, du dömde man
Utan ära har du dött
Vandra på Helväg fram
Fram till dödens port
Vandra, du dömde man
Utan ära har du dött
Vandra på Helväg fram
Lägg dig nu i mörkrets famn
.

En gammal bonde
En man som levt ett stilla liv
Han står nu vettskrämd inför hon som bringar död
Han var utan ära
Aldrig greppat om ett hjalt
Sällan hört ljudet av svärd som klingar

.

Nu har de väntat länge
Så länge under jorden
Deras vansinne griper tag
De klarar inte mer
De hungrar, de svälter
Eljudner bjuder kyla
Men i Valhall sprider sig värmen
Dömda själar söker hämnd.

Modgud vaktar bron
Som sträcker sig över floden Gjöll
Garm står vakt vid porten
Som nu är låst
Men när världens slut är kommet
Skall Helgrind öppen stå
Så att de döda får komma ut igen!


Helheims portar öppnas.