Då Syns Du Inte Mer

Du gav det du hade
De ville ha mer
Och ingen ska tacka dig
De har väl nog med sitt.

Först gav du din omsorg
Sedan gav du ditt liv
Till tomheten gapade
Och det var då du föll.

Så du får stjäla till din mat
Sedan tigger du
Fast ingen vill ge
Men du sitter tyst
Så syns du inte mer
Och du fick se hur flocken kom
För att en och en
-så gömmer de sig
Men ligger du ner
Då vågar de sig fram.

Och kan du förlåta
Då börjar det om
En del får visst aldrig nog
Du får väl bli som de.

Och nu går du ensam
Man kallar dig hård
Det kan du förlåta dem
De har väl nog med sitt.

Så då får de stjäla till sin mat
Och tigger de
Fast ingen vill ge
Då sitter du tyst
Då syns du inte mer
För du fick se hur flocken kom
För en och en så gömmer de sig
Men när du ligger ner
Då vågar de sig fram.

Men du ser inte vad de gör
De har aldrig brytt sig om någonting
De är ständigt på jakt
-åt sig själva.