Och Regnet Föll

Där stod han på en hög av sten
-ett monument av någons liv
En krossad dröm
Nu var det tyst och regnet föll
Och han kände att han levde
Han stod ensam kvar i en galen värld
Han tänkte, det kunde vara jag
Och han kände sig så tom.

Slogs du för att dödas
-i en galen dans
Dog du för att födas
Till en gud nån annan stans
I en tid som frös till is
Där livet inte fanns.

Och vintern gjorde regn till snö
Den gömde allt som måste dö
För slipat stål, och vårdlös hand
Som rädslan styrt
Och han trodde att han levde
För hans ögon brann
Av den skräck han sett
Han ropade: - O förlåt mig gud
- om du finns där nånstans.

Slogs du för att dödas

Slogs du för att leva
I den värld du var
Bara för att värna om det tid du hade kvar
-en sekund av evighet
Som ändades idag.

Han rände vapnet – täckt av blod
I denna stenhög där han stod
Och föll på knä det var så tyst
-och mörkret föll
Det var bara han och natten
Och en himmel fylld av oändlighet
Där låg han kvar när en stjärna föll
Och viskade: - jag vet.

Slogs du för att dödas
Slogs du för att leva.