Vandraren

Vandraren har ingenstans att gå, när han kommit fram till slutet
Månen färgar alla skuggor blå, han är ensam kvar där ute
Långt där borta från en enslig gård, lyser värmen ut i natten
Väcker hungern i hans frusna kropp, som har levt på luft och vatten.

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om
Det gör ont, men gå ändå, du är här och kom hit som en vandrare.

Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av döden
Vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden
Sluta tänka det är svårt ändå, du får ta en dag i taget
Vandraren har ingenstans att gå, om han går vid sista slaget.

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om
Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare.

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om
Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare.