Ormhäxan

I en svart tjärn vid furors rot
Hon stod tjärad och täckt av sot
En giftig sugga, en ettrig mara
Den vackraste skugga ur jordens djup
Ormarna knyckte och ormarna grep
Slingrande ur hennes sköte
Som hornkronor, som spindelns ben
Som nattens slingor ur jordens djup, hon skrek.

Hon ristade mitt kött, hon drack mitt blod
En stekande klinga i hjärtats kött
Jag blivit offrad till henne, denne
Giftige mask som gör allt dött.

Ormhäxan, hon drack mitt blod
Ormhäxan, hon vid tjärnen stod
Ormhäxan, täckt av sot
Ormhäxan, vid furors rot.

Ett svek oväntat nu fällde mig
Jag föll sargad och livlös
Allt var dött utom en gnista blott
I själen dit uranden livet sått.

Ormarna knyckte och ormarna grep
Slingrande ur hennes sköte
Som hornkronor, som spindelns ben
Som nattens slingor ur jordens djup, hon skrek.

Mitt blod ner i tjärnen rann, den svartare än svart då blev...
Mitt blod ner i tjärnen rann, den svartare än svart då blev...

I en svart tjärn vid furors rot
Hon stod tjärad och täckt av sot
En giftig sugga, en ettrig mara
Den vackraste skugga ur jordens djup.

Ormarna knyckte och ormarna grep
Slingrande ur hennes sköte
Som hornkronor, som spindelns ben
Som nattens slingor ur jordens djup, hon skrek.

Mitt blod ner i tjärnen rann, den svartare än svart då blev...