Ur Djupet

Förbannad och glömd
Evigheten, ensamheten
Jag tog mina steg
Sista men första
Tusen och trettio steg
Mot jördkarnans Brinnande valv
Den skalv, den skalv
Da visade sig, modern i djupet
Sa dold, sa hemig
Om henne jag talt inget mer
Ty om moderns visdom sjunga
Inte en levande själ
Ur vad jag trott
Min undergang bliva, jag steg och kände kyla
Ett ljus sa längtat
Ett ljus sa ljuvt
Jag sprang ner en älg
Under manens skära
Drack dess livssaft sa het
Som djupjordens glöd
Den brände mitt svalg
Ilskan klöste och mitt hjärta brann
Hämndens tid kommit
Ty blod för blod
Var hämndens hamn
Da ristade jag mitt skinn
Med urgudens namn
Med urgudens namn
Jag sprang ner en älg
Under manens skära
Drack dess livssaft sa het
Som djupjordens glöd
Den brände mitt svalg
From The Deep
Damned and forgotten
Eternity, loneliness
I walked the steps
Last and first
A thousand and thirty steps
Towards the burning chambers of the deep
The tremors, the tremors
Then appeared the mother of the deep
So hidden, so secret
About her I say no more
Of the mothers wisdom sings
No living soul
From what I thought
Would be my demise, I arose and felt the cold
A light so yearned
A light so soothing
I took down a moose
Under the crescent of the moon
And drank its lifeblood so warm
Like the embers of the deep
It burned in my throat
Rage slashing and heart burning
The time of vengeance has come
Blood for blood
Was the shape of vengeance
I etched into my skin
The name of the ancient God
The name of the ancient God
I took down a moose
Under the crescent of the moon
And drank its lifeblood so warm
Like the embers of the deep
It burned in my throat