Sorgetid

Det råder sorgetid
En sorgepinad stämma ekar ut i nattens rymd
Borta är all frid.

Sargad är hans kropp
O Ulven ylar ut mot månen som är av molnen skymd
Borta är allt hopp.

Skogen fylld av blod
I en bädd av mossa vilar våran bergakung
Nu blir hans kropp till jord.

Det råder sorgetid
och bädden siras med vitsippor av en alv så ung
Borta är all frid.

Av skaldens ankomst de tystnar
Skogens oknytt de lystrar
En galder isar igenom märg och ben
Alver som sörjer i månens bleka sken.

skogen fylls av ljus
i dimmans töcken skrider kärrens alla irrbloss
o gamla anor följs.

Skaldens elegi
Och djur som annars i mörkret dväljer tar sig sakta fram
Sorgen är förbi.

Skogen fylls av blod
Hundra troll i raseri mot kristna hären går
Med ulvar i sin hord.

Under nattens gång
Striden tystnar, vapnen sänks till trollska ord som binds
av alvens vackra sång.

Av skaldens ankomst de tystnar
Skogens oknytt de lystrar
En galder isar igenom märg och ben
Alver som sörjer i månens bleka sken.