Sorgbetyngda Stammor

När dagens första strålar når mitt anlete
Bland berg och snår, det som är mitt hem
Som ett djur, driven ur sitt gryt
Med tankar som plågar mig än.

Sorgbetyngda stämmor
Fjättrar natt som dag
Från norrskensrikets gömmor
Hörs vargens andetag.

När månen åter tar sin plats i himlen
Och lyser drömlikt där han sakta strövar
Ramnars illa varslande i vemod
Enslighet och nattens kyla honom prövar.

Du är där, vart jag än går
Men vinterskölden döljer dina spår.

Sorgbetyngda stämmor
Fjättrar natt som dag
Från norrskensrikets gömmor
Hörs vargens andetag.

Fröjdesinnat minne bringar värme
Från sommarnatt när älvatoner ljöd
Den drömska stämman leder honom närmre
För att i vintergryning finna henne död.

Sorgbetyngda stämmor vildmarken fyller
Fjättrar natt som dag vid fjäll och sjö
Bland norrskensrikets gömmor där vinter förgyller
Döljs ditt andetag i blåst och snö.