Jökeln

Som en gammal isbelupen drake ligger Jökeln tung
Och vitgrönraggig nedför branten mellan tvenne toppar
Stjärten lindad runtom högsta
Spetsen, buken spänd och stinn
I fjällets kittel, ryggen krönt av mittmoränens ås
Svart och knöglig.

Ner mot daln han sträcker långsmal nos med rynkigt
Skinn till läppar, vita tänder grina där imellan
Genom Jökelportens svarta hål rinner ur hans
Gap en lerig ström
Taggig kam på hjässan, mörka grumligt gröngrå ögen
Stelt han stirrar över dalen ner
Trycker nosen vädrar mot
Marken mellan tassarna vars mörka klor
Skymta fram ur våt smutsgrå ragg.

Småväxt ättling av sin jättestamfar, istidsdraken
Fader Jökul själv - han som sträckte stjärten upp
Mot polen ramarna mot blockberg och ural
Han som över fjäll och slätter vräkte sig
Krälande och vältrande.

Han som fyllde hav och sjöar
Rev med klorna rispor i de hårda hällar
Gnagde klipporna och pressade
Bergen samman med sin tyngd.

Ham som skövlade och lade öde sagoskogar
Gröna paradis, blåste med iskall andedräkt bort
Allt som levde, blommande och lyste.

[English translation:]

The Glacier

The glacier lies heavily like an old ice covered dragon
And white-green shaggy down the precipice between two summits
The tail coiled around the highest peak
The belly stretched and full in the mountain's cauldron
The back crowned by the middle-moraine's ridge
Black and bumpy.

Down towards the valley he stretches long narrow nose with wrinkled skin as lips
White teeth grins there between
Through the glacier gate's black hole flows from his mouth
A muddy stream
Spiny ridge on the head, dark turbidly green-grey eyes -
Stiffly he stares over the valley bellow
Presses the nose, scents
Towards the ground between the paws whose dark claws
Glimpses out from wet dirt-grey shag.

Small descendant of its giant progenitor, the ice age dragon
Father Jökul himself - he who stretched the tail up towards the pole
The paws towards block mountain and ural
He who trundled himself over mountains and plains
Crawling and rolling.

He who filled oceans and lakes
Tore with his claws rents in the hard rocks
Gnawed the cliffs and pressed
The mountains together with his weigh.

He who ravaged and laid waste to tale forests
Green paradises, with ice-cold breath blew away
Everything that lived, bloomed and shone.