Driven Ur Fjallet

På den ---
--- att i berget sitta tyster
Mörk i sinn, --- fri från solens lyster
Min kammare är tom, men fylld av rikedom
Täcker det ljud som mig förstenar
Jag träget satt vid min skatt av ädla stenar.

Refräng:
Från mitt forna hem jag driven blev
Ty kyrkoklockans klang mitt sinne rev
Från berget jag klev
Jag styrde mina steg mot okända mark
Där vacker ekskog växa mäktig och stark
Med lavlupen bark.

Jag kände vrede stor, en stank av Kristi blod
Tära på mitt hedna sinne
På mitt berg genom märg
Det hemska minne
När vredgad åska gå, mot berget blixten slå
På härnad färden mig vill sända
Min kropp så kall, min bane skall mitt liv snart ända.

Refräng:
Från mitt forna hem jag driven blev
Ty kyrkoklockans klang mitt sinne rev
Från berget jag klev
Jag styrde mina steg mot okända mark,
Där vacker ekskog växa mäktig och stark
Med lavlupen bark.