Av nordlig prägel först höres viska
Den arga vind som fimbultrakter skola piska
I kulet väder
Den härdar dem som pinad ödemark beträder.
Dess karga klagan så ödesdiger
Nu likt ett härskri emot himlabågen stiger
Dess grymma iver
En höstlig årstidssång som tystnaden fördriver.
Dess makt nu stegras, de veka fasar
Inför den stormblåst som i luftfärder rasar
Nu sorg befaras
Inunder olycksmoln där död skall vederfaras.
De dystra toner som ekar åter
Besjungs av fagra stämmor som för vinden gråter
Den omlit kväver
Då, liikt en vredgad gudom som sitt dödsgarn väver.
[Refräng:]
Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom.
Det råder vargtid och bråda dagar
Ej ens den rovlystne järv i blodtörst jagar
För regnets ilar
Bland klippors skydd då i blodruset vilar.
När nordlig fornmakt sig framåt bryter
I raseri då ilsket filmbulstormen ryter
Den själaprövar
Det starka folk som i förgätna marker strövar.
Den piskar nu fjällets snöklädda rygg
Där rimfrostgrå jökultungor består
Den isande kraft så vederligt stygg
Varslar om vinter dräpande svår.
[Refräng:]
Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom.
[English translation:]
Of northern nature was first heard wisper
The angry wind which shall whip lands of the bitter winter
In bleak weather
It hardens those who tread tormented wilderness.
Its barren wailing so fateful
Which like a warcry rises towards the sky
Its cruel zest
An autumnal season-song which drives away the silence.
Its power now raises, the weak dreads
Before the storm wind which rages in air journeys
Now sorrow is feared
Below clouds of misfortune where death shall befall.
The gloomy tones which echoes again
Are sung about by fair voices which weeps in the wind
It ungently chokes
Then, like an angered diety that weaves its death yarn.
Desolate land
At the edge of the sky
Where silent pines stand weighted of magical sorrow-bands
The gnome of the mountain
Weighted in age
In the vault of the mountain, the elf of the wind
Rich in poverty.
Wolftime and busy days reigns
Not even the prey-lusting wolverine hunts in bloodthirst
From the gusts of the rain
In shelter of cliffs he then rests in the blood-inebriation.
When northern ancient power breaks itself forth
In rage then the great storm furiously roars
It tests the souls of
The strong people who wander in forgotten lands.
It now whips the snowclad ridge of the mountain
Where hoarfrost-grey glacier tongues remain
The icy power so gruesome
Forebodes about a winter killingly hard.
Desolate land
At the edge of the sky
Where silent pines stand weighted of magical sorrow-bands
The gnome of the mountain
Weighted in age
In the vault of the mountain, the elf of the wind
Rich in poverty.
Recent comments