Dusk Dance (Skymningsdans)

Han länge bevandrat den mångmila skog
Med sorgepinat sinne
Själavåndan hans livskälla tog
Sen år av mångfald hans tilltänta dog.

Ensligheten och köld honom tärt
Hans vemodssjäl förstenas
Fördriven är drömmen som honom har närt
Fränder han lämnat, allt som han höll kärt.

[Refräng:]
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder.

Bland stammar som skådat den tärande höst
Går sagolika väsen
Skymningsdansen som skänker hans tröst
Nu lindras den smärta som tyngde hans bröst.

I gryningstimman de älvtoner ljöd
I lömskhet evigt ljuda
De skola stiga mot himmelen röd
Skymningsdansen, den sorgbrutnes död.

[Refräng:]
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder.

[English translation:]

For long he has wandered the many-miled forest
With sorrow tormented mind
The soul agony took his life source
Since years of plenty his betrothed died.

Lonliness and cold consumed him
His soul of sadness turns to stone
The dream that has nurtured him is driven away
He has left his kin, everything that he loved.

Voices so tender enchant and warm his blood
Towards rill landscape he leads his steps
Shadowless creatures as beautiful as the fairies of the forests
In wetlands their songs appear.

Among trunks which have seen the consuming autum
Fabulous beings walks
In the dusk dance that comforts him
Now the pain that weighted his chest is soothed.

In the hour of dawn the fairy tones sounded
In slyness forever sound
They shall rise towards the red sky
The dusk dance, the death of the sorrow broken one.

Voices so tender enchant and warm his blood
Towards rill landscape he leads his steps
Shadowless creatures as beautiful as the fairies of the forests
In wetlands their songs appear.