Bäckafärden

En Olof vandra längs de vägar
Och gärna ville sig lära spela
Och för den kunskap, han ville äga
Att ta del av sina fingrar stela
Han gick till korsväga om kvälla
he var en lönnkylig sommarnatt
En nu så stillsam månakälla
Och med sig hade en skum bekant.

Där satt en sjöman ner vid bäcka
och smek toner ur sin violin
Och gamle --- den galn näcka
han ger en jävelse hårda lin
Han tog sig ner för våta hällar
och drog en --- stäm
Ja, snart ska vackra toner gälla
det vore risk för ditt liv och lem.

[Chorus I]
Jag givo dig en gåva
Med konster som jag lär dig
Och om du gnid på stränga
så hjälp den aldrig ger mig.

Då sa han Olof; "He kunn jag lova
att om du lär mig din melodi"
Men strömkarln tänkte att du ska sova
i mörka vann, i evig tid
Och Olof dränktes nu i djupet
och hans toner hördes aldrig mer
Nu är hans spelmansliv förlupet
men bäckamannen får nu söka fler.

[Chorus II]
Jag givo dig en gåva
Med konster som jag lärt dig
Du ville gnid på stränga
Men tyckt du he var värt det?